Minnen från Ukraina

År 2004 fick jag och två andra kolleger från Finland möjlighet att delta i ett EU Tacis-projekt för att modernisera tullprocedurerna vid Ukrainas gränsstationer. I hela projektet deltog även några andra länder, men de riktade sig in på andra områden. Avsikten var att leverera en ”Best Practice Guide” för tullverkets tjänstemän. Projektet startade med ett besök vid Tullstyrelsen där vi kom överens om att under perioden april – oktober 2004 besöka åtta gränsstationer d.v.s. mot Belarus, Ungern, Slovakien, Polen, Moldavien och Ryssland. Besöken varade vanligtvis i fem dagar och efter varje besök sände vi en rapport till EU kommissionen. Finland ambassad i Kiev var även intresserad av vårt projekt och vi besökte den ett par gånger under vistelsen för att rapportera hur projektet framskred.

Glimtar från besöken
Under resan till Novi Yarylovychin vid den Belarussiska gränsen sades inte ett ord om Tjernobyl, men när jag efteråt studerade kartan märkte jag att vi passerat platsen på bara 50 km avstånd. Senare hade jag möjlighet att besöka Tjernobylmuséet i Kiev. Muséet gav ett deprimerande intryck. Där fanns fotografier över personer som deltagit i räddningsarbetet och nu hade man dragit ett kors över flera av dem. Likaså var det vemodigt att se vilka bristfälliga redskap som hade använts vid bekämpande av reaktorolyckan.

På vägen till den ryska gränsen reste vi först med tåg från Kiev till Charkiv, en sträcka på 500 km. På vägen dit passerade vi staden Poltava som omges av stora åkrar och många kullar. Här försökte jag föreställa mej var Sveriges kung Karl XII hade förlorat slaget mot Peter den Store år 1709. Efter förlusten flydde han med 1500 man till Turkiet, nuvarande Moldavien och lämnade kvar 4000 man i fiendens händer. Charkiv är en vacker stad med fina parker. Därifrån körde våra värdar oss i en transitbil till gränsstationerna Hoptivka och Pletenivka. Vårt besök intresserade också de lokala nyhetsbyråerna så att ett TV team följde med oss dit och gjorde en rapport från besöket.

Fartdåre skrämde
Till besöket vid Ravi-Ruska vid Polska gränsen flög vi först från Kiev till Lviv och därifrån hämtades vi av en bevakningschef från gränsstationen. Vi fick uppleva en resa som vi aldrig tidigare eller senare upplevt. På stadsområdet gick det väl något så när, men när vägarna blev smalare och farten bara ökade blev vi nog riktigt rädda. Bakom en kurva kunde det uppenbara en långsammare bil och det hände åtminstone ett par gånger. Emellanåt talade föraren i sin mobil. Vår tolk som satt bredvid föraren berättade att när han vågade titta på mätaren var den i bästa fall på 220 km/h. Vi satt verkligen rädda på baksätet. Det kunde ha gått illa. Till all lycka hade vi en annan förare på vägen tillbaka till Lviv.

Det gjordes även ett besök till en liten gränsstation vid Moldaviska gränsen. En bro på 200 - 300 m förenade länderna. När jag då betraktade gränsposten på den andra sidan var jag helt omedveten om att jag skulle besöka samma plats drygt två år senare. Det skedde i samband med ett annat EU projekt till Moldavien. Ett trevligt sammanträffande.

Närstående presidentval
Under vårt sista besök i Ukraina i slutet av oktober hade vi möjlighet att följa med feststämningen inför det kommande presidentvalet. Västorienterade Viktor Jusjtjenko och ryskvänliga Viktor Janukovytji hade samlat sina anhängare till självständighetsplatsen i Kievs centrum, numera känd under namnet Maidan. De första tälten fanns redan på plats. Vi såg ändå inte några våldsamheter i omgivningen. Människorna var på gott humör och vi kunde promenera helt lugnt bland folkmassorna. Jag följde senare med utgången av presidentvalet i Finland. Efter en del svängar som går under namnet orange revolutionen lyckades Jusjtjenko vinna valet. Han blev inte Ukrainas stora räddare för en längre tid utan blev utslagen i nästa presidentval.

Det är ytterst tråkigt att läsa och höra om ryssarnas invasion av Ukraina. Jag och mina kolleger hade möjlighet att resa kors och tvärs runt i landet i samband med vårt EU projekt. Jag kommer ihåg Kiev, Lviv och Charkiv som lummiga och vackra städer och speciellt Kiev för sina ståtliga kyrkor. Från landsvägarna kunde vi se enorma slätter och åkrar breda ut sig. Längs vägkanterna hade man ofta planterat träd. Orsaken kan bero på att man vill hindra snön att bilda drivor på vägarna vintertid. Från Ukraina kvarstår många minnen. 

Texten är ett utdrag ur boken ” Från Nystad till Internationella uppdrag” av undertecknad år 2013
Henrik Smeds