Film- och teaterbesök

Vi följer med repertoarerna vid de olika scenerna och försöker hitta intressanta föreställningar.

Kom gärna med förslag!

-----

Vandapensionärer såg Tove filmen 20.11.2020

Ett trettiotal Vanda svenska pensionärer samlades den 20 november vid Bio Grand i Dickursby för att se filmen ”Tove” som handlar om Tove Janssons liv. Föreningen hade lyckats boka en privat föreställning som biografen var villig att erbjuda oss då coronaläget överlag minskat antalet biobesökare. Samtidigt gav det tillfälle för Vandapensionärerna att återknyta den sociala gemenskapen när föreningens aktiviteter gått på sparlåga en längre tid. Höstens program har i huvudsak bestått av några gemensamma promenader och något teaterbesök.

Förväntansfulla tog vi plats i biosalongens bekväma stolar försedda med munskydd och iakttagande alla försiktighetsåtgärder. Filmen är den mest sedda finlandssvenska filmen med över 100 000 besökare på de fyra första veckorna. Den har dessutom sålts till över trettio länder och blev nyligen Oscarsnominerad. Filmen följer Toves (Alma Pöysti) liv under drygt tio år med början från mitten av 1940-talet. Det är åren då hon älskar både journalisten och politikern Atos Wirtanen (Shanti Roney) och teaterregissören Vivica Bandler (Krista Kosonen), strider med sin älskade far och söker sin väg som konstnär och författare. Hon ger aldrig upp sin tro på  kärleken, trots att den får sina törnar.

Efter föreställningen hade vi möjlighet att utbyta åsikter om filmen. Alma Pöysti fick beröm för sin insats i huvudrollen som Tove. Hon har lyckats finna själen i henne och framför konstnärens sårbarhet, lekfullhet och kreativitet på ett trovärdigt sätt. Även Shanti Roney som Atos Wirtanen fick beröm för sin empatiska insats med både värme och humor. Shanti är ju bekant för den finländska publiken från Arne Dahl-deckarna. Däremot rådde det delade åsikter om Krista Kosonens roll som Vivica Bandler. Hon framförde visserligen väl sin roll som en självsäker kvinna som har makt och vet hur man utnyttjar den, men nackdelen gällde språket, hur väl hon än behärskar uttalet låter replikerna mera inövade än levda.

Avslutningsvis önskar Vandapensionärerna gärna se en ny film om Toves fortsatta liv. Hon var ju aktiv ända fram till 1990-talet. Slutscenen verkar lovande på den punkten. Där sammanträffar hon med sin slutliga livskamrat Tuulikki Pietilä.

Henrik Smeds