En minnesvärd händelse

Under resor kan man bli vittne till olika händelser som kan fastna i minnet en tid innan de glöms bort. Men ibland får man uppleva sådant som kan fastna i minnet i årtionden. En sådan händelse inträffade för mej drygt tio år tillbaka. Jag deltog i ett EU-seminarium för tjänstemän i Tirana i Albanien. Efter seminariets slut för dagen gick jag och ett par andra EU-experter ut för att se vilka sevärdheter staden kan erbjuda.

Medan vi vandrade längs gatorna och studerade butiksfönstren anslöt sig en mager och haltande hund med tre ben till vår grupp. Den höll sig på kort avstånd och försökte inte i något skede ta kontakt. När vi stannade vid ett fönster gjorde den likadant. Om vi gick in i enbutik och stannade där en stund väntade den tålmodigt på oss. Så fortsatte det en tid. Snartinsåg vi att vi inte blir av med den om vi inte gör något. Vi hittade en butik och kom ut via enannan dörr så att inte hunden såg oss.

Händelsen var i och för sig inte så märklig. Men ännu efter alla dessa år kommer jag ihåg den stackars hunden som med hela sitt kroppsspråk vädjade till oss ”hjälp mej när ni ser attjag har det så svårt”. Men vi hade ju inga möjligheter att hjälpa den.

Däremot har jag hjälpt herrelösa eller gathundar från att törsta ihjäl i Bukarest i Rumänien när temperaturen under flera dagars tid höll sig kring +35 grader. Man hade ställt vattenskålar utanför dörren på en butik så att människorna kunde fylla dem med vatten. Samtidigt som jag köpte vatten till mej själv passade jag också på att köpa några flaskor extra till hundarna som jag hällde i vattenskålarna.

I allmänhet behöver man inte vara rädd för gathundar. Men vid ett tillfälle var jag och ett par kollegor från Finland verkligen rädda för dem. När vi stod på en gata i Kaliningrad såg vica 10 stora hundar komma springande emot oss alla hårt skällande. Till all lycka passeradede oss på en meters avstånd utan att bry sig om oss. Vi drog en lång lättadens suck efter det.

Henrik Smeds