Vanda svenska pensionärer

En annorlunda promenad

Våren 1983 fick jag ett tre månaders stipendium från Nordiska Ministerrådet att besöka tullverket i Danmark och delta i deras dagliga arbete. I början hade jag svårt att förstå danska och mycket ofta bad jag dem tala långsammare. Men redan efter en månad hängde jag rätt bra med i diskussionerna. Jag talade förstås själv inte danska som en dansk men jag hade lärt mej vissa nyckelord där svenskan skiljer sig från danskan, vi kan väl kalla det skandinaviska.

Jag hade veckosluten lediga och hann besöka nästan alla muséer i Köpenhamn och gjorde även korta turer till Sverige och Tyskland. Toppen var när jag från en terrass med mina danska kolleger kunde följa med när president Koivisto med utrikesminister Stenbäck anlände i fyrspann till hamnen för att delta i avskedslunch på drottning Margarethes båt Danebrog.

Vandring längs Mölleån

Mina kolleger talade ofta om att dom gjorde ofta långa promenader under veckosluten och bad mej följa med och jag var inte svår att bli övertalad även om det var en så lång sträcka som 25 kilometer. Vi samlades en söndagsförmiddag vid stationen i Kongens Lyngby ca 15 km norr om Köpenhamn. Vi tog kursen mot Mölleån (Kvarnån på svenska) som rinner från Lyngby till Öresund en sträcka på drygt 30 km. Ån slingrar sig genom ett lummigt landskap med vackra bokskogar, här och var kan man se dammar och vattenfall från tiden då kvarnarna var i bruk. Idag har småindustriföretag övertagit lokaliteterna.

Vi fortsatte längs ån och passerade Sorgenfris slottspark med imponerande trädslag. Området ägs av kungafamiljen. Därefter kom vi fram till Fuglevad vandmölle som ingår i Friluftsmuséet, ett område där det finns återuppbyggda lantbruksbyggnader från olika dela av Danmark från 1600- till 1900-talet. Efter en stund kom vi in i Ravneholms skog där stigarna blev alltmera kuperade. Man förklarade för mej att området kallas av den orsaken för danska Schweiz. Vi vandrade vidare och kom till ett ställe där den lokala tågbanan korsar Mölleån på en hög bro. Jag har senare åkt med det speciella Närumståget som slingrar sig mellan buskar och träd och påminner mera om en miniatyrspårvagn.

Vid Strandmöllan en bit senare lämnade vi Mölleån och började vägen tillbaka. Vi trädde in genom en vacker port in i Dyrehaven som är en stor park på 1100 hektar där man kan påträffa hordar av hjortar och rådjur som rör sig fritt på området. Efter att ha vandrat en stund i parken och verkligen sett några hjortar hoppa över vägen kom vi fram till kungens gamla jaktslott, Eremitage högt uppe på en kulle varifrån vi hade en fantastisk utsikt över Öresund. Den sista biten av turen gick längs en oändligt långt sluttande grusväg ner mot nöjesfältet Bakken och därefter var vi framme vid Klampenborgs station och varifrån vi begav oss hemåt.

Skavsår men nöjd
Vi var ca 10 personer som deltog i promenaden som gick i lugn takt med flera pauser när vi såg något intressant i naturen. Det sociala umgänget prioriterades. Vi hann diskutera många ämnen under vandringen allt från idrott till politik. Självfallet jämförde vi också löneskillnaden mellan tullverken och kom fram till att den var i stort sett på samma nivå i bägge länder. Även om jag efter armén inte gått så långa sträckor kunde jag nog lätt hänga med i gängets fart. Problemet uppstod först efteråt när vi satt och drack en öl på en pub vid Klampenborg.  Benen värkte och jag hade speciellt ont i ljumsken. Hade verkligen stora svårigheter att ta mej hem efteråt. Men det gick nog lyckligtvis över efter ett par dagar. Till nästa promenad någon vecka senare var jag nog bättre utrustad med min klädsel. Vi finländare är vana att vandra i gran- och tallskogar och därför var det speciellt roligt att promenera i en helt annan omgivning bland stora ekar och bokskogar. Det kändes lite som att vandra i en park. Skogen och naturen imponerade stort med varierande fauna, dammar och små vattenfall.


Texten är ett utdrag från Danska Tullverkets personaltidning Toldetaten nr Juni 1983

Henrik Smeds