Vanda svenska pensionärer

I det följande skall jag ge en tillbakablick på Vanda svenska pensionärer rf:s första 35/40/47 år.

Det är inte direkt en historik utan en tillbakablick över de väsentligaste skedena i föreningens verksamhet 1974–2009 med kompletteringar år 2015, 2017 och 2021.

 

Vanda svenska pensionärer rf. grundades på ett möte 16.10.1974 på initiativ av sedermera första ordföranden poliskonstapeln Lennart Lindberg (1974–1980) samt Hjördis Winqvist och Arvid Johansson.

Föreningens medlemstal var vid första årsmötet redan 60 och det växte stadigt för att sedan på 1980-talet vara betydligt över 200. I dag är medlemsantalet över 220, då det år 2009 var 170.

Föreningen har haft 7 ordföranden efter Lennart Lindberg (1974–80), hedersordförande Mary Kekola (81–89), Åke Olin (90–91), hedersmedlemmen Signe Nyqvist (92–95) hedersmedlemmen Viola Björkman (96-97), Åke Elgström (1998–2005), Gunnar Weckström (06 - 17) och nu Per-Erik Aura (18 - ). Av de tidigare ordförandena har Lindberg, Olin, Nyqvist, Elgström och Mary Kekola avlidit.  

Till hedersordförande har kallats Mary Kekola och Gunnar Weckström och till hedersmedlemmar Viola Björkman, Gunvor Bäckman, Signe Nyqvist, Inga Juslin, Elsa Eklöf, Maj-Lis Stenius (100 år), och Anna-Lisa Eklund (100 år), Erik Blomqvist, Berith Sohkanen, och Ulla-Stina Eriksson.
Av dessa har Kekola, Nyqvist, Eklöf, Stenius och Juslin avlidit.

Det var till en början svårt med möteslokaler, man samlades än här, än där, men 1976 fick föreningen tillträde till stadens rätt trånga ungdomsutrymme i 36:an Sandkulla, senare i åldringsboendet Höstblom i Dickursby, men sedan 2004 har vi mötts i Diakonistiftelsen Foibes rymliga och ändamålsenliga utrymmen mitt emot Pejas sjukhus i Räckhals.

På 1970- och 80-talen var det problematiskt att ta sig till Sandkulla och Dickursby från västra och östra Vanda, men problemet löstes genom att en buss som fördes av Henry Calais, ända till år 1993 transporterade medlemmarna till och från mötena mot en liten ersättning.

Vad har föreningen sysslat med? Ja, det är nog i stort samma som andra pensionärsföreningar sysslar med.
Det centrala har varit månadssamlingarna, som bjuder på den fina samhörighet som man upplever med en kaffekopp i handen när man får höra senaste skvallret. Dessutom blir man bjuden på program i form av föredrag, information över aktuella saker, allsång, trubaduruppträdanden, bygdemål, dikter och mycket, mycket mera. De under året avlidna har hedrats vid ett möte, liksom också de som fyllt jämna år under året. Julfesterna med middag har förr på grund av utrymmesbrist ofta firats på annan ort ss. Haiko gård, Korpilampi, Karis, Majvik, nuförtiden firar vi på Foibe, där vi har goda utrymmen och ett ypperligt kök. I födelsedags- och andra fester deltog på 1980-talet ända upp till 220 personer, i dag stannar det vid c. 80–90. Nuförtiden serverar Foibes utmärkta kök oss vår njutningsfyllda julmiddag.
Våra medlemmar har under åren med liv och lust deltagit i de välbesökta fester som Överens (föreningarna i Esbo, Grankulla, Kyrkslätt och Vanda) har ordnat, bl.a. i hattfest på Majvik,skottårsfest på Fur Center, och fester i Esbo och i Grankulla.
Teaterresor har hört till programmet alla år och de har dels gått till Svenska Teatern och Lilla Teatern i Helsingfors, men också Åbo Svenska Teater har besökts, liksom amatörteatrarna på Lurens, Raseborg, Fallåker, Övidsborg m.fl.
Under de senaste åren har vi ofta besökt teater och ibland opera i Tallinn. Sommaren 2017 besökte en busslast medlemmar Skogby, där vi såg Okänd soldat.
Vi har årligen gjort resor inom landet, både hemliga resor som resor med givet mål, men kosan har också ställts utomlands, bl.a. har Gran Canaria, Italien och Estland besökts, vi har ordnat kryssningar i egen regi och deltagit i Överens och nuförtiden även i Pensionärsförbundets kryssningar. Sångresan till Huddinge med Håkan Wikman hösten 2010 blev ett kärt minne för de 50 deltagarna.
Seniordans idkades på 80-talet, i dag dansar vi sittdans. På 80-talet levde en pensionärskör upp, men den dog ut efter någon tid pga. ledarbrist. På 1980-talet hade föreningen hela två olika gymnastikgrupper, i början av 2000-talet hade vi två stavgångsgrupper och en grupp som spelar Petanque, men de är sedermera nedlagda, liksom också sittdansen som ersattes av Stolgymnastiken, som numera också den är nedlagd. Petanque har ersatts av Boulespel.

Vi har för några år sedan fått ett Folkhälsanhus till Dickursby och det har öppnat nya möjligheter för vår verksamhet. Därifrån utgick våra stavgångsgrupper, där övades sittdansen och stolgymnastik, där sammankom östra Minneskafégruppen, den västra sammankommer i Mårtensdal, Blomsterbingo spelas en gång per månad både i Dickursby och i Myrbacka.  I Folkhälsanhuset sjunger 40 - 80 personer allsånger, först med kantor Håkan Wikman vid pianot och Gunnar Weckström som sångledare en gång per månad men Håkan har sedermera ersatts av Nina Fogelberg och nu av kantor Anders Ekblad. En ny aktivitet för 2020-talet är promenader i Dickursby, Östra- och Västra Vanda.

Våra representanter har alla tider deltagit i Pensionärsförbundets möten och kurser, vi har deltagit i Överens fester och möten. Tidvis har vi varit representerade i Pensionärsförbundets styrelse och vi är representerade i Pensionärsförbundets Mellannyländska grupps styrelse. Vi har alltid haft goda kontakter med Vanda svenska församling vilket den årliga pensionärsgudstjänsten, deltagandet i andliga sångtillfällen en gång per månad och de mångomskrivna Sångutfärderna till Borgå och Ekenäs med nästan 100 deltagare våren 2009 och 2010 och resan till Huddinge hösten 2010 visar. Många medlemmar sjunger med i ViAndakören som startades 2010 av kantor Håkan Wikman och som sedan 2015 leds av kantor Anders Ekblad.
Föreningen har tidvis även haft väntjänstgrupper både på Myrans och Hopea i väster, Katrine i norr och Simonshemmet och Havukoski i öster. Enskilda medlemmar deltar i dag i olika väntjänstfunktioner.

Så kom året 2020 och med det Coronaviruset. Vårens första tre möten höll vi som vanligt i Foibe, men sedan inhiberades vårens möten och årets fester och annan verksamhet. På hösten kunde vi hålla ett par möten på Helsinggård, men sedan dess har vi under 2021 endast kunnat ha några strömmade möten. Vi hoppas att vaccineringarna biter så vi kan komma samman igen i höst.

Vanda svenska pensionärer har inte utvecklats till någon stor förening, 2009 hade vi c.170 medlemmar, år 2021 är medlemstalet 220. Orsaken till att vi inte vuxit mera är den att de cirka 6000 vandasvenskarna bor i en svensk glesbygd där avstånden öst – väst är stora och de allmänna kommunikationerna är besvärliga och avstånden mellan de svensktalande är stora. Men vi känner oss verksamma och vi är motiverade att fortsätta i tidigare och också nya spår, vi trivs tillsammans. Framtiden utvisar hur många år Vanda svenska pensionärer har framför sig, i hälsningstalet vid 25-årsfesten sågs det framåt 25 år, jag tycker att vi ser åtminstone till 100-årsdagen med tillförsikt.
Föreningen firade sitt 40-årsjubileum 24.10.2014 med en intern fest på Foibe. Festtalet höll diakonen Heidi Salminen. Hedersordförande Mary Kekola gav en återblick över verksamheten i tidigare år, Patrik Karlsson och Sirre Sirenius uppträdde med några sånger, vi sjöng några allsånger och vi åt en utsökt trerätters middag. Vi njöt!
45-årsjubillet 2019 firades som ett lite ”uppiffat” månadsmöte.

 

Gunnar Weckström

2009, 2015, 2016, 2017, 2021