Vanda svenska pensionärer

Vandapensionärer på museibesök i Kervo

En grupp på 14 Vandapensionärer samlades en mulen och blåsig dag den 13 april i grannstaden Kervo för att promenera tillsammans. Avsikten var att göra en rundtur i stadens centrum och avsluta vandringen i konstmuseet Sinkka. Kervo är en snabbt växande stad med drygt 37 000 invånare, varav svenskspråkiga i runt tal 400 personer. När Kervo blev köping år 1923 bodde där bara kring 3 000 personer. År 1970 omvandlades Kervo till stad.

 

Vi startade promenaden från järnvägsstationen och strax bakom hörnet stötte vi på bronsstatyn av Volmari Iso-Hollo, ”den flygande finländaren”, dubbel olympisk vinnare på 3000 meter hinder. Vi fortsatte promenaden, passerade höghus, några köpcentra, gick genom en lång tunnel och korsade någon öppen plats där vi mötte ivriga torgförsäljare. Vårt nästa mål var Kervo kyrka som är byggd år 1962 och grundrenoverad 1993. Men den var stängd så vi kom inte in. Under vandringen lyssnade vi på vår utmärkta guide Berit Krogell-Lundströms intressanta anekdoter om platser och personer i området. Från kyrkan fortsatte vi upp på en backe och kom fram till en äldre byggnad som visade vara den gamla svenska skolan där vår guide Berit i tiden gått. Idag inhyser den finska elever. Den nuvarande svenska skolan i Kervo befinner sig på en annan plats.

 

Efter att ha hört historier från den gamla skolan fortsatte vi till muséet Sinkka. Framme vid muséet bjöd föreningen oss på kaffe och te med en färsk bulle. Det kändes uppfriskande efter att ha vandrat i en dryg timme längs dammiga gator. Därefter var vi redo för att se vad muséet bjöd på. Den pågående utställningen omfattar inredningsarkitekten Olof Ottelins (1917 – 1971) föremål. Det framgick att Otto är känd för sin socialt inriktade design, ändamålsenliga och rejäla trämöbler, bland annat sittvänliga och enkla stolar samt skåp-och hyllsystem. Han har också tecknat karikatyrer och bilder med inredningsmotiv. Nöjda med vad vi upplevt under dagens lopp  kunde vi återvända till Vanda.

                                                                                                                                    

Text och foto
Henrik  Smeds